Jag känner ett behov av att skriva.
Att återgå till den värld där verklighet och fiktion flyter samman likt en sörja med olika aggregationstillstånd, en sörja jag får projicera i vårt eget lilla krypin. Ett krypin som alla får ta del av.
Detta är ej ett förankrat beslut med vår disposition, snarare en ensam dåres handling i sjukligt tillstånd. För sjuk, det är det ord vi hade valt om vi skulle få sammanfatta superskiers skidsäsong med ett ord. Har själv haft en förkylning av den längre sorten, den tre månader långa sorten med oförändrat tillstånd.
Men vi är inte bittra, vi planerar resor och lämnar trikåerna i garderoben. Vi odlar helskägg och hockeyfrilla l samtidigt som vi drömmer oss bort till puderbeklädda vyer i en jakt på andra kickar än de i skidspåren.
Ikväll har vi kollat igenom alla filmer vi skapat under de gångna åren. Har ont i kroppen av allt skratt. Därför föddes nu en reborn inspiration att skriva, att skapa , att vara kreativ.
Att förmedla en känsla via film är något jag njuter av. Att få skriva en underhållande text om en gemensam kväll är något jag finner roande, blir en slags dagbok med film, foto och text.
Känner nu att jag underpresterar vad gäller underhållningsvärde i texten, men det kommer.
Erik har haft en tung säsong trots ihärdigt fighting-face
Stora Sjöfallet förra veckan
wearesuperskiers.wordpress.com 