National Experience

Tillbaka i lägenheten igen efter en lång hemresa med nattåg och många timmars väntan på tågstationer inklusive bil från Trondheim.
Trots att det varit väldigt höga toppar och djupa dalar prestationsmässigt under helgen för min del har det varit jäkligt roligt att få representera svenska landslagets yngre juniorer och utmana de andra nationerna i längdskidlöpning i norska slakmotor.

Fredagens sprint gick bättre och bättre för varje lopp och jag kände mig som en kandidat till nästa års bragdguld efter att ha tagit mig vidare från semifinalen med trasig handrem på ena staven. Den small efter första uppförsbacken när jag skulle dra på den kritikerrosade stakningen där Anders Strid har lärt mig allt om att träffa rätt med bålens kraftiga muskulatur.
Jag kände en djup oro träffa mig som en Lucifers pil avfyrad genom okänd del av kosmos, tog beslutet om att fortsätta kriga och hoppas det skulle gå vägen och mina förhoppningar infriades.

Det var med ett leende på mina nyrakade tonårsläppar som jag tog mig an uppgiften att destruera skandinaviens övriga deltagare i A-finalen och jag gjorde det med bravur nästan halva banan innan jag i stridens hette och med en lätt överdos på adrenalin tog beslutet om att kasta mig in framför ledande finnen efter det att en sällan skådad klack lyft mig upp längs denna världen över beryktade slakmotan.
Ett beslut som skulle visa sig förödande och självdestruktivt då min norskproducerade madshus stav knäcktes likt en torr björkkvist på ett västerbottnisk kalhygge.
Gick över på en slags enarmad stakteknik illa lämpad för höga farter och som enligt vittnet Björn Sandström kunde beskrivs med följande ord ”ett riktigt jävla monster, det var den konstigaste stakningen jag sett”, (med viss modifikation )
Fick en ny stav efter ca 200 meter och hade precis passerats av hela fältet. Revenge of the fallen hero.
Jag hade fortfarande vittring på en fjärdeplats, men på upploppet när nådastöten mot framförvarande fiender var planerad så gick det inte tillräckligt fort av olika anledningar och jag slutade sexa.
En placering jag är helnöjd med men lite synd då jag kände jag hade en pallplacering inom räckhåll.

Resterande lopp är historia. Lämnade dem bakom mig när jag passerade Nattavaara med nattåget.
Dragit på mig en lättare förkylning, inte speciellt ovanligt då det kommer till mycket tävlande och resor för min del.
Hade ändå planerat in några lugna dagar framöver så ingen större skada skedd.

foto: Mimmi Björn. Axel längst till höger blev 3a på distansen. Brutalstark med tyskinspirerad pondus.

Hela truppen

Extremt högupplöst bild tagen direkt efter målgång hållandes i den trasiga staven